Vanliga skador inom friidrott

Här är information om vanliga skador inom friidrott. Viktigt att notera vilken ålder som friidrottaren har då smärta i ett område kan bero på olika orsaker ex ungdomar mellan tio och 19 år kan uppleva smärta/skada som beror på tillväxt.

I åldrarna 12 – 15 år är det relativt ovanligt med överbelastningsskador i axel- och armbågsregionen. Om en ungdom har kvarstående besvär från dessa leder i mer än fyra till sex veckor bör en läkare kontaktas.

AKUTA, traumatiska skador i friidrott är relativt ovanliga. Ungdomar med skador som uppkommer plötsligt och som ger smärta samt svullnad bör uppsöka läkare för att få en diagnos. Dessa skadetyper behandlas inte på denna sida då de ska handläggas av läkare.

Hjärnskakning, som kan uppstå vid slag mot huvudet, är en relativt ovanliga skada inom friidrott.  Alla våld mot skallen som ger kortvarig hjärnpåverkan som yrslighet, omtöcknad eller annan påverkan som ”att se stjärnor” skall undersökas av sjukvårdspersonal och behandlas som hjärnskakning! SCAT5_RF protokoll för bedömning av hjärnskakningar, skall endast användas av sjukvårdspersonal. Följ hjärntrappan så blir du återställd på 7-10 dagar helt utan men.

Vanliga skador inom friidrott

Höft

Överbelastning av apofyser vid höft, ljumske och bäcken 

Kring bäckenet fäster det många muskler. Apofysen är hos växande individer området där senor och ledband fäster in i benet. När vi växer sker mycket av tillväxten i området kring apofysen. Apofyser kan överbelastas under perioder då unga individer växer mycket snabbt. Många idrottande ungdomar kan få dessa problem kring höft, ljumske och bäcken/ländrygg i slutet av sin pubertet, 14-18 år. Obs! Hos män kan apofyser runt bäckenet inte vara helt slutna förrän i 30 års ålder!

Symptom: Smygande debut av smärta vid området för muskelns infästning.

Diagnos: Ställs av läkare.

Behandling: Tidig avlastning. Vid rehabilitering är det viktigt att komma ihåg att smärtan kommer från en överbelastning av en apofys och dess närliggande tillväxtzon. Eventuell vila och avlasta till dess att smärtan är borta. Utför varierad träning och aktivitet som inte belastar området. Den unga idrottaren kan fortsätta med träning men det är viktigt att med variation, se över träningsplanen för veckan. Besvären försvinner vanligen när individen har vuxit klart, men det kan ta upp till sex månader till ett år innan det läkt ut. Tillståndet är oftast självläkande och godartat men vid kvarstående besvär bör dessa utredas av läkare.

Obs! Vid plötslig insättande smärta i samband med ett akut trauma kan en sk avulsionsfraktur intill en tillväxtzon uppstå. Det innebär att en mindre del av benet kan dras loss där sena eller ledband fäster, exempel på såda frakturer är vid hamstringsmuskulaturens- och iliopsoas fäste. 

Höftfysiolys-Fysiolysis Caput Femoris-Glidning i lårbenshalsens tillväxtzon

Drabbar växande barn i åldrarna elva till 16 år. Denna åkomma är till följd av rubbningar i tillväxtzoner och kan drabba alla prepubertala barn. Den är något vanligare hos pojkar jämfört med flickor. Eftersom flickor kommer in tidigare i pubertet jämfört med pojkar bör man vara uppmärksam på detta tillstånd från yngre åldrar. Åkomman förekommer sällan hos flickar som har fått sin menstruation . Möjligen kan en endokrin (hormonell) påverkan vara orsak till försvagning i tillväxtzoner.

Symptom: Smärta i ljumsken, framsidan av låret samt kring knäleden. Hälta. Atrofi av lårmuskel, det vill säga muskelförtvining. Minskat rörelseomfång i höftled, framförallt inåtrotation.

Diagnos: Ställs av läkare. Utredning görs med bland annat röntgen.

Behandling: Operation.

---

Stressfrakturer-insuffiensfrakturer i ljumsktrakten

Stressfrakturer uppstår till följd av återkommande, icke maximala, överbelastningar. Musklerna får inte tillräcklig återhämtning utan blir utmattade och kan inte dämpa de påfrestningar de utsätts för. Det medför att belastningen hamnar på skelettet istället. En spricka uppstår i benets yttre hårda (kortikala) yta. Den föregås i många fall av en inflammation i benhinnan i lår- och/eller bäckenben (så kallad periostit). Vanliga lokalisationer av stressfrakturer i ljumskregionen är lårbenshalsen och området kring blygdbenet (os pubis). Stressfrakturer kan förekomma i alla åldrar, men är mycket ovanligt hos barn under tio år.

Symptom: Smärta i ljumske som blir värre av belastning.

Diagnos: Ställs av läkare.

Behandling: Avlasta och vila. Eventuell alternativ träning i samråd med läkare, fysioterapeut.

---

Inflammation i höftleden-Akut Coxit

Inflammation i höftleden är ofta ett akut tillstånd hos barn mellan två och tolv år. Denna diagnos är den vanligaste orsaken till höftsmärta (ljumske) hos barn under tio år och är vanligare hos pojkar.

Symptom: Smärta i ljumske och eventuellt framsida lår.

Diagnos: Ställs av läkare.

Behandling: Tillståndet är oftast självläkande och godartat men bör utredas av läkare.

---

Lår

Quadricpsbristning (muskelbristning framsida lår) 

Är även den en inom friidrotten en relativt vanlig överbelastningsskada som uppkommer plötsligt vid exempelvis sprint eller hopp. Aktuell forskning visar att den kanske är mer vanligt förekommande än bristning av baksida lår bland unga friidrottare. 

Symptom: Plötslig huggsmärta i framsida lår, kan sitta både högt upp och i nedre del av muskeln. 

Diagnos: Ställs ofta kliniskt.

Behandling: Viktigt med snabbt, akut omhändertagande enligt PRICE (se Akut omhändertagande)! Rehabilitering hos fysioterapeut. Vid bra rehabilitering är prognosen god och den aktive är oftast tillbaka i friidrottsträning efter sju till nio veckor. Vid för tidig återgång till idrott är risken för återfall hög. 

Hamstringsbristning (muskelbristning baksida lår)

Är en inom friidrotten relativt vanlig överbelastningsskada som uppkommer plötsligt vid exempelvis sprint eller hopp. Hamstringbristningar är inte så vanliga bland unga friidrottare.

Symptom: Plötslig huggsmärta i baksida lår. Kan se mycket dramatiskt ut.

Diagnos: Ställs ofta kliniskt.

Behandling: Viktigt med snabbt, akut omhändertagande enligt PRICE (se Akut omhändertagande)! Rehabilitering hos fysioterapeut (L-protokollet). Vid bra rehabilitering är prognosen god och den aktive är oftast tillbaka i friidrottsträning efter sju till nio veckor.

L-protokollet:
Detta är Carl Asklings forskningsbaserade rehabiliteringsprogram för hamstringsskador, det s.k. L-protokollet.  Forskning har visat att excentriska förlängningsövningar är effektiva vid rehabilitering av akuta hamstringsskador hos sprinters, hoppare samt elitfotbollsspelare. Programmet gäller för såväl stretch som sprint skador. Vid akut skada är det viktigt att få skadan noga undersökt av kunnig person innan rehab påbörjas.

L – protokollet skall alltid genomföras smärtfritt och kan normalt startas 3-5 dagar efter skadetillfället. Protokollet består av tre övningar;

1. EXTENDER: utförs 2 gånger per dag, 3 set x 6 reps tidigt i rehab, därefter 3 x 12 reps
2. DIVER: utförs varannan dag, 3 set x 6 reps
3. GLIDER: utförs var 3e dag, 3 set x 4 reps

Hålltider:

• 00.10             1. Extendern
• 01.08             Tre vanliga fel
• 02.39             2. Dykaren
• 03.33             Två vanliga fel
• 04.32             3. Glidaren
• 05.13             Två vanliga fel

Stort tack till statist Jasmine, Hässelby friidrott!

Tränaren samtalar med Carl Askling

Carl Askling är legitimerad sjukgymnast, disputerade 2008. Carl jobbar kliniskt i Stockholm med rehabilitering av hamstringsskador. I sin forskning är han knuten till Gymnastik och Idrottshögskolan (GIH), Stockholm.

Kontakt e-post: carl.askling@feelgood.se

Länk till avhandling

Läs mer: referenser se nedan samt  hamstringsskador

---

Knä

Morbus Schlatter

Är en vanlig skada hos växande aktiva i friidrott, som uppstår nära en tillväxtzon, till följd av intensivt idrottande. Schlatter är en uppluckring av seninfästet och ofta går det att se en uppdrivning vid själva fästet (se bild). Förekommer i åldrarna nio till 15 år och är vanligast hos pojkar troligen beroende på att de kommer senare in i pubertet, då de är i en ålder då de börjar satsa mer på sin idrott.

Symptom: Distinkt öm över knäskålssenans infästning på underbenet.

Diagnos: Ställs av läkare via klinisk undersökning. Vid tveksamhet kan komplettering med röntgen utföras.

Behandling: Avstå ifrån idrottsaktivitet som utlöser smärta. Alternativ träning, gärna enligt smärtskattning. Avlastande skydd eller tejpning (se instruktionsvideo). Den unga idrottaren kan fortsätta med träning men det är viktigt med variation. Se över hur träningsplanen ser ut för veckan (aktuell period), variera belastning på knän (hopp etc). Remiss till fysioterapeut. Tillståndet är i de allra flesta fall självläkande.

Instruktionsvideo tejpning vid besvär knä med naprapath Tommy ”Tejp” Eriksson (för kontakt se referenser)

---

Sinding Larsens sjukdom

Detta tillstånd liknar hopparknä (se nedan) och förekommer hos växande barn och ungdomar. Hos den växande idrottaren sitter smärtan över knäskålens nedre spets och uppkommer till följd av återkommande överbelastningar (jfr Sclatter).

Symptom: Distinkt öm över nedre spetsen av knäskålen. Svullnad. Rörelseinskränkning. Hälta.

Diagnos: Ställs av läkare via klinisk undersökning samt röntgen.

Behandling: Symptomatisk, avstå från aktiviteter som utlöser smärta. Den unga idrottaren kan fortsätta med träning men det är viktigt med variation. Se över hur träningsplanen ser ut för veckan, variera belastning på knän (hopp etc).  Tidig aktivering av lårmuskeln se nedan ”hopparknä”. Besvär självläkande och de försvinner hos en färdigvuxen person.

---

---

Osteochondritis Dissecans-Avlossning av ben/ledmus

Avlossning av ben och broskbitar i knäleden som oftast drabbar ungdomar mellan tolv och 16 år och är vanligare hos pojkar. Brosket och benet uppluckras och vid eventuell avlossning kan en fri kropp bildas i knäleden. Oftast växer dock förändringen fast igen och ingen avlossning sker. Det orsakas av små återkommande trauman – alternativt överbelastning.

Symptom: Värk i vila samt efter fysisk aktivitet. Knät låser sig.

Diagnos: Bekräftas efter läkarkontakt.

Behandling. Oftast självläkande, i sällsynta fall operation. Remiss till fysioterapeut.

---

Chondromalacia Patellae

Är ett samlingsbegrepp för knäsmärtor som är diffust lokaliserade till främre delen av knäleden och är vanligare hos unga flickor.

Symptom: Värk i samband med ansträngning samt exempelvis vid trappgång och huksittande. Ofta ingen ledsvullnad.

Behandling: Undvik det som gör ont. Variation i träning. Träna vadstyrka. Fysioterapi vid behov. Prognosen är god.

Hopparknä-Patellär Tendinopati

En överbelastningsskada i senan till följd av intensivt idrottande. Symptomen kommer oftast gradvis. Hopparknä är mer ovanligt hos växande barn men kan förekomma (se Sinding-Larsen som är mer vanlig orsak till smärta). Mer vanlig bland pojkar/unga män som hoppar mycket troligen beroende på att de kommer in senare i pubertet (jfr med flickor) och att de då är i en ålder där elitsatsning inom idrott kan börja.

Symptom: Smärta på den nedre knäskålsspetsen (i sensubstansen). Svullnad över samma område.

Diagnos: Ställs av läkare via klinisk undersökning.

Behandling: Tidig avlastning. Rehabilitering hos fysioterapeut. Första fas i rehabilitering är isometriska (statiska) övningar för lårmuskeln på framsidan av låret (quadriceps), detta för att uppnå smärtlindring. Aktivera muskeln ca 45 sek x 5 med 2 minuters vila mellan. Avlastande tejpning, använd eventuellt avsett knäskydd. Dessa tillstånd behöver en längre periods rehab, om minst 3 månader innan andra åtgärder sätts in. Om symptom inte avklingar med ovan bör läkare kontaktas.

Löparknä (iliotibalband syndrom – ITBS) 

Smärta som är lokaliserad på knäts utsida och vanligen drabbar de som löptränar ofta och länge. Smärtan har tidigare ansetts orsakas av att en friktion mellan sena (iliotibiala senan) och underliggande vävnad uppstår. Aktuell forskning menar att det snarare blir en ”inklämning” alternativt ”kompression” av vävnader som gör att området blir allt mer känsligt och som sedan utlöser smärta. Det är inget som gått sönder (vilket är lätt att tro när det gör så pass ont).

Symptom: Smygande debut av smärta på utsidan av knät. Efter ca 10 – 15 minuters löpning uppstår en smärta som tilltar och kan bli ganska skarp. Besvären provoceras ofta vid löpning utför och kan även kännas vid cykling. Vid vila försvinner besvären ofta efter någon minut men återkommer då löpningen återupptas.  

Diagnos: Ställs ofta kliniskt.

Behandling: Alternativ träning. Lägga om rutiner och dosering vid träning. Analys av löpning och funktion av knä (balans, muskulär kontroll). Besvären uppstår ofta vid mer monoton löpning med knä i en viss vinkel (ca 30 graders flexion dvs böjning), vilket innebär att ex intervall löpning kan fungera alldeles utmärkt. Eventuell stretching av muskler ffa kring säte (bla gluteus maximus som övergår i ITB), framsida- och utsida lår. Viktigt att bli stark runt sätet och träna alla muskler däromkring. Se över skor och inlägg. Vid besvär som inte ger med sig rekommenderas kontakt med fysioterapeut. 

---

Akut trauma mot knäleder med ledsvullnad

Läkare bör alltid kontaktas för att avgöra om en röntgenundersökning ska utföras. Vid eventuella fynd på röntgen så åtgärdas dessa beroende på skada.

---

Underben/Häl/Fot

Sever’s skada hälben (även kallad calcaneal apofysis)

Drabbar idrottsaktiva, växande, individer mellan åtta och 15 år och kan ibland kännas i bägge hälarna samtidigt. Orsaken är intensivt idrottande och ses vanligen i idrotter där det förekommer stötar mot hälar som exempelvis vid hopp, fotisättningar etc.

Symptom: Smärta sitter vid hälbenet (in och/eller utsida), kring hälsans infästning baktill och ofta är det en viss svullnad och ömhet över samma område.

Behandling: Tidig avlastning med inlägg under häl, till exempel gelkuddar och hälkoppar (se bild) rekommenderas.  Vid rehabilitering är det viktigt att komma ihåg att smärtan kommer från en överbelastad (kompression av) tillväxtzon vilket innebär att dessa ungdomar inte ska utföra rehabiliteringsprogram liknande de vuxna idrottare gör för besvär som kommer från en sena!  Eventuell vila och avlasta till dess att smärtan är borta. Utför varierad träning och aktivitet som inte enbart belastar fötter. Den unga idrottaren kan fortsätta med träning men det är viktigt att med variation, se över träningsplanen för veckan, variera belastning på fötter (hopp etc). Prognosen är alltid god. Besvären försvinner vanligen när individen har vuxit klart, men det kan ta upp till sex månader ett år innan det läkt ut. Vid långvariga besvär rekommenderas läkarkontakt.

Haglunds häl – är en benpålagring vid hälsenans infästning på hälbenet.

Läs mer om Severs – klicka här

Instruktionsvideo för tejpning av häl, med naprapath Tommy ”Tejp” Eriksson (för kontakt se referenser)

Hälsena överbelastning (Achillestendalgi)

Är en inom friidrotten en relativt vanlig överbelastningsskada. Besvär brukar delas upp i de som sitter i själva senan (2-6 cm upp från hälbenet) eller om smärtan sitter ned mot infästningen på hälbenet. I det senare är det ofta en slemsäck som är irriterad och ger upphov till smärtan (obs! hos den unga idrottaren är detta ofta en tillväxtzon alternativt en apofys som ger smärta, se Severs, vilket kräver en annan behandling)

Symptom: Smärta i senan – ofta stelhet på morgonen. Senan är ofta öm vid tryck och lite svullen. Smärtan blir initialt bättre vid aktivitet.

Diagnos: Ställs ofta kliniskt och/eller med ultraljud. 

Behandling: Om det är en slemsäck som är irriterad behöver den avlastas. Se över skor som eventuellt trycker på hälbenet. Vid en irriterad sena är det viktigt att initialt avlasta senan från aktivitet som provocerar smärtan. Rehabiliteringen för hälsenebesvär är träning. Forskning visar att egentligen all träning av vadmuskeln kan användas för att ge en belastningstolerans av hälsenan. Programmet bör vara individuellt anpassat och ökning av belastning bör ske progressivt. Dessa tillstånd behöver en längre periods rehab, om minst 3 månader innan andra åtgärder sätts in. Exempel på rehabilitering vid hälsenesmärta:

Fas 1. Avlastning. Aktivitet som ger smärtskattning på nivå 0-3 är ok. Alternativ träning som vattenlöpning, cykel. 

Fas 2. Återhämtning och uppbyggnad. Öka styrkan i vadmuskeln samt hållfastheten i senan. Initialt ex tåhävningar från golv på båda fötterna som görs dagligen. När smärtan avtar påbörja tåhävning på ett ben, gärna långsamt utförande, från golv, ex 3x6ggr, 3 ggr i veckan.

Fas 3. Successivt ökad belastning. Enbenta tåhävningar med belastning, ex i Smithmaskin 2-3 ggr/v, tungt ca 3×8-10 reps. Tänk på att trycka med stortåsidan av foten! Lägga in löpaktiviteter och hopp. Viktigt att fortsatt skatta smärtan som styr nivå av belastning.  

Fas 4. Återgång till vanlig träning. 

”Gubbvad” (Tennis leg)

Är en muskelskada/bristning mitt i vaden, mer vanlig hos den äldre idrottaren, vid övergången mellan de två vadmusklerna m. soleus och m. gastrocnemius. Skadan kommer vanligen akut men orsaken är ofta överbelastning.

Symptom: Skadan upplevs akut med smärta mitt i vaden. Det är viktigt att inte blanda ihop denna skada med bristning av hälsenan.

Diagnos: Ställs ofta kliniskt och med ultraljud.

Behandling: I det akuta skedet behandling enligt PRICE med tryckförband och därefter rehabiliteringsträning. Rehabilitering varierar vanligt med 4 till 6 veckor i vissa fall längre. Symtom avtar relativt snabbt men läkningen ofta tar upp till 2-3 månader. Risken för återfallsskada är hög om belastning börjar för tidigt. 

Benhinneinflammation-Tibiaperiostit

Är vanligt förekommande hos unga friidrottare. Orsaken är ofta en överbelastning och uppkommer vanligen när man byter underlag, som när man börjar träna inomhus på hösten och kanske ändrar träning med mer hopp.

Förebygg besvär genom att anpassa övergångar mellan träningar och träningsmiljöer mer successivt, vänta till exempel med användning av spikskor. Se över balansen mellan träningsbelastning och återhämtning och ha skor som är väl uppbyggda.

Symptom: Ömhet, längs skenbenets inre kant. Viss svullnad över samma område kan ses. Symptomen förvärras ofta vid fortsatt idrottande.

Diagnos: Oftast klinisk undersökning.

Behandling: Avbryt träningen tidigt vid symptom och träna annat än löpning och hopp. Vila plus efterhand riktad träning. Eventuell remiss till fysioterapeut. Återgång till friidrott bör ske successiv, börja exempelvis med uppvärmningsjoggning och koordinationslopp och avvakta med olika hopp. Annan behandling kan bli aktuell om besvären fortsätter. Uppsök läkare om besvären inte gett med sig efter fyra till sex veckor eller om smärtan är mycket lokal, i storlek som en enkrona.

---

Hälsporre (plantarfascia) 

Plantarfascian är senstråket under foten som vid upprepad överbelastning, vid ex hopp och löpning, kan ge små bristningar i senstråkets infästning på hälbenet som ger smärta. Om den initiala smärtan ignoreras och belastning fortgår kan det ge ett långvarigt smärttillstånd under insida häl. Hos den äldre idrottaren är senor skörare och läkning kan ta lång tid. Läs även om inklämd nerv nedan. 

Symptom: Smärta under eller på insida av hälen vid belastning. 

Diagnos: Ställs ofta kliniskt.

Behandling: Initialt avlastning. Det är viktigt att se över val av skor (hårdhet), underlag som man tränar på, träningsdosering mm. Vissa moment i träningen kan provocera som exempelvis hopp, höga farter, långa distanser och löpning på framfot. Träna styrka dels framfoten dels musklerna runt vristen. Även här viktigt med träning av vadmuskulatur och extra viktigt att träning innefattar muskeln till stortån. Eventuellt stötdämpande inlägg. Tejpning. Rehabilitering av hälsporre kan med fördel följa samma princip som vid hälsena, se ovan. Läkning av hälsporre kan ta lång tid, månader till år, därför viktigt med tidig åtgärd. 

Inklämd nerv eller överbelastad sena 

Vid hälen finns flera strukturer som kan vara känsliga och ge upphov till smärta vid/under häl eller i själva fotleden. 

Symtom: Om en nerv blir inklämd vid hälbenet sitter smärtan vanligen på insida av hälbenet (sk n.calcaneus inklämning alternativt ”Baxters nerve”) med likartade symtom som vid hälsporre. Om smärtan sitter något högre upp bakom eller under inre fotknölen kan det vara en överbelastad sena (m. tibialis posterior), den muskeln har som funktion att hjälpa till att lyfta upp hålfoten. En försvagad m. tibialis posterior muskel kan ge upphov till plattfothet. 

Diagnos: Dessa diagnoser ställs kliniskt.

Behandling: Avlastning initialt. Träna styrka dels framfoten dels musklerna runt vristen. Programmet bör vara individuellt anpassat efter diagnos. 

Genomtrampad hälkudde 

Under hälen har vi en sk fettkudde som har en stötdämpande funktion. Vid exempelvis hopp kan fettkudden plattas ut och dess förmåga att vara stötdämpande försämras. 

Symptom: Smygande eller akut debut. Smärtan sitter under hälen. Smärta blir värre av att gå barfota.

Diagnos: Ställs ofta kliniskt.

Behandling: Viktigt med tidig avlastning med bra skor och eventuellt fotbäddar. Eventuellt tejpning, hälkoppar eller inlägg. De flesta tillstånd läker ut men det kan ta lite tid. 

---

Fotledsstukning

Att trampa snett, det vill säga att foten vrids inåt, är tyvärr vanligt inom idrott. Vanligast är att det är ledband på utsidan av foten som blir skadat och att en blödning uppstår om ett ledband går sönder.

Symptom: Inträffar plötsligt. Den aktive hamnar snett med foten.

Diagnos: Ställs ofta kliniskt. Om den aktive inte kan belasta foten efter fyra till sju dagar ska en läkare kontaktas för utredning.

Behandling: Viktigt med snabbt, akut omhändertagande enligt PRICE! Rehabilitering hos sjukgymnast/fysioterapeut. Prognosen är god. Vid lättare fotledsstukningar kan man tidigt (efter 2-3dagar) påbörja balansträning, först på golv sedan exempelvis på mjukt underlag. De första veckorna efter en fotledsstukning är foten extra känslig och det kan finnas en risk för att slå upp skadan (trampar snett och stukar sig igen) så det är viktigt med fortsatt balansträning 4-8 veckor efter skadetillfället, gärna komplettera med fotstyrka.

---

Axel

Inklämning (impingement) 

Ett inklämningssyndrom i axeln är ingen specifik diagnos utan kan orsakas av flera faktorer, men det är en struktur (vanligen sena, slemsäck) som kommer i ”kläm”. Inklämning i axeln brukar delas in i primär och sekundär inklämning. Primär inklämning innebär att utrymmet i axeln är anatomiskt ”för litet” och det är vanligen den äldre idrottaren som har denna form av inklämning. Yngre idrottare, kring 20-årsåldern, har vanligen sk sekundär inklämning som innebär att ledkapseln är för stor och att musklerna i axeln inte klarar av att centrera ledhuvudet som åker upp och därmed orsakar en inklämning.

Symptom: Smärta vid rörelser i axeln, vanligen när armen är ovan axelhöjd. Symtom vid primär och sekundär inklämning är liknande. 

Diagnos: Ställs ofta kliniskt. Kan behöva utredas med ultraljud eller magnetkamera. Kontakt med läkare och fysioterapeut. Viktigt att idrottare med denna typ av besvär utreds för att få kunskap om vad som är orsakar symtomen. 

Behandling: Initial vila. Specifik träning av axelns- och skulderbladets stabilitet. Tejpning för att ”hänga upp” axeln. Kontakt med fysioterapeut rekommenderas för att få ett individuellt anpassat rehabiliteringsprogram för din ålder och din gren. 

Rotatorkuffskada (axelstabilisatorer)

Axeln är en mycket rörlig led och den omges av en grupp muskler (rotatorkuffen) vars uppgift är att centrera ledhuvudet vid rörelser. Hos den unga idrottaren uppstår skador i rotatorkuffen vanligen som en följd av upprepade kast, ovan axelhöjd, där slutfasen av kastet ger en stretching av muskulatur och ledband (ligament). Detta ger en led som är obalanserad. Rotatorkuff problem hos den unga idrottaren orsakas vanligen inte av ett impingement som det görs hos den äldre idrottaren vars senor är skörare och där ett impingement i axeln kan leda till att senor och dess fästen försvagas (läs ovan om impingement) och lossnar. 

Symptom: Smärta framsida, ovansida av axeln eller utsida av överarmen. Smärtan provoceras vid rörelser ovan axelhöjd. Vid en bristning (ruptur) kan det vara svårt att lyfta armen.

Diagnos: Ställs ofta kliniskt. Kan behöva utredas med ultraljud eller magnetkamera. Kontakt med läkare och fysioterapeut.

Behandling: Initial vila. Specifik träning av axelns- och skulderbladets stabilitet. Tejpning för att ”hänga/lyfta upp” axeln. Kontakt med fysioterapeut rekommenderas för att få ett individuellt anpassat rehabiliteringsprogram för din ålder och din gren.

Armbåge/hand

Armbåge och hand utsätts framför allt inom kastidrotterna för stora belastningar. Vanliga överbelastningar är:

• Ruptur (bristning)/ partiell bristning av ledband på insida armbåge (mediala kollateral ligamentet) (ffa spjut).
• Överbelastning muskelfästen ut- och insida armbåge (laterala och mediala epikondyliter) (samtliga kast). 
• Smärttillstånd baktill i armbåge kan bero på sk fria kroppar i leden. (ffa kula och spjut)
• Partiella (delvis) muskelbristningar av finger- och handledsböjarna, smärta vid den mediala (inre) kondylen (ffa spjut)

Diagnos: Ställs kliniskt, eventuellt kan ytterligare med utredning med magnetkamera, röntgen behöva göras

Behandling: Tidig avlastning! Vid smärta i armbåge samt handled är det mycket viktigt med tidig kontakt med fysioterapeut, handterapeut, alternativt läkare, för bedömning och rehabilitering!

Rygg

Ryggbesvär hos barn under tio till tolv år är mycket ovanligt. Det är betydligt vanligare med ryggsmärtor när barnen når puberteten och har en snabb tillväxt.  Hos ungdomar i gymnasieåldern som tränar på elitnivå är ryggproblem vanligare jämfört med ungdomar som tränar på lägre nivå.

Symptom: Smärta i nedre del av ländrygg (svank) som är relaterad till belastning.

Diagnos: Ställs ofta kliniskt. Ryggsmärtan hos dessa elitidrottande ungdomar kan i många fall ha en sk strukturell förklaring som inte går att upptäcka med vanlig klinisk undersökning utan det kan behövas en kompletterade utredning med exempelvis magnetkamera för diagnos.

Behandling: Avbryt träningen tidigt vid symptom och träna annat än löpning och hopp. Vila plus efterhand riktad träning. Remiss till fysioterapeut. Återgång till friidrott bör ske successiv.  Läs även träning kring pubertet och tillväxt.

Vid kvarstående besvär måste man vara medveten om att det hos barn, ungdomar och vuxna kan finnas orsaker som kräver kontakt med läkare för en diagnos och snar behandling (stressreaktioner/frakturer, tumörer, diskbråck, spondyliter, kongenitala kyfoser, etcetera).

Läs mer om forskning på ryggar;  Ryggproblem vanligt bland elitidrottande ungdomar.

Stressfrakturer

Kan uppstå i ett friskt ben om det överbelastas upprepat och återhämtningen (avlastningen) blir otillräcklig. Först sker en svullnad i det drabbade benet, en stressreaktion (benmärgsödem), sedan kan det börja uppstå mindre sprickor i benvävnaden om belastning fortsätter.  Vanliga kroppsdelar där en friidrottare kan få en stressfraktur är kotkroppens bågar (L5), korsbenet (sacrum), lårbenshalsen (femur), underbenets (tibia) insida eller framsida, samt båtbenet (naviculare) i foten.

Symtom: Idrottaren får ofta en lokal smärta som ökar vid belastning och som i början av försvinner vid vila/avlastning. Viktigt att ”lyssna på kroppen” och avbryta aktivitet eftersom smärtan är en varningssignal! Om inte avlastning sker tilltar smärtan och belastande aktiviteter blir omöjliga. Extra uppmärksamhet bör vara på smärta i ländrygg och korsben som inte ger med sig – dessa stressreaktioner/frakturer misstas ofta för att vara ”ryggont”. 

Diagnos: Ställs med magnetkamera, läkarkontakt. 

Behandling: Tidig avlastning. Det går inte att påskynda läkningsprocessen, en fraktur läker av sig självt. Vissa stressfrakturer kan ta mycket lång tid att läka, exempelvis de i ryggen, underbenet och båtbenet i foten (6-10 månader). Det är därför viktigt att avlasta benet och ge det tid att läka. Alternativ träning som exempelvis vattenlöpning, generell styrka. Under rehabiliteringen är det viktigt att få i sig tillräckligt med energi (kost) för att läkningen inte ska ta längre tid. Rehabilitering bör ske med hjälp av en fysioterapeut. Återgång till friidrott sker gradvis. Viktigt att komma ihåg är att det troligen var något i träningen som orsakade överbelastningen och därför kan justering av den behövas göra när idrottaren ska tillbaka till liknande träning. 

Skrift av: Lena Haggren Råsberg och Jenny Jacobsson

Instruktionsvideo tejpning: Tommy Eriksson